Historia

               Konsten att framställa kol är urgammal, man kan säga att redan de gamla Grekerna ...... men då är man ändå lite sent ute för redan på tolvhundratalet före kristus finns det spår från regionen mindre Asien av kol.

I en skriftlig dokumentation om kolning i Europa skriver den Romerske författaren Marcus Porcius Cato som dog 149 före kristus "har du inte tillfälle att sälja ved, ej heller sten att bränna kalk utav, så kan du bruka veden till kolande.

Varför kolet började användas i järnframställningen, att kolet fick sådan genomslagskraft beror på att effektuttaget blev så mycket högre än genom att elda med ved. Det innebar att det gick betydligt lättare att hetta upp järnet. Kolet hade dessutom en förbättrande effekt på järnkvaliten (stål).

                Lite historia.

                 Hur iden om att framställa kol kom till finns säkert en förklaring till, någon försökte släcka en lägereld genom att täcka den med jord. När den personen kom tillbaka eller någon annan så blev upptäckten den att det bildats vad vi idag kallar kol. när sedan den personen försökte tända kolbitarna så upptäckte den att effekten hade blivit betydligt bättre.

När järnframställningen satte fart här i Sverige gick det åt mycket kol, allt virke som inte behövdes i gruvorna och  byggnader kolades. För att spara på virket fick exempelvis ladugårdarna byggas i sten som första våning och sedan överbyggnaden på ladugården i trä.

Det var reglerat genom avtal hur många dagsverken som skulle utföras. Sköttes inte avtalen kund torparen få söka sig ett nytt arrende under hösten. Kunde inte torparen själv var det bara att skicka iväg hustrun eller barnen att utföra sysslorna.

Oftast var det så att torpen och de mindre gårdarna sorterade under bruken, torparna som arrenderade gårdarna fick förbinda sig att som arrende antingen framställa kol, utföra transporter, jobba i gruvorna eller med själv järnframställningen.

Under storhetstiden vad gäller bruk och hyttor så fanns det många runt omkring här, det är bara att titta på gårdsnamnen så får man en förnimelse av hur det kan ha sett ut här då.

Hyttorna byggdes oftast för att det var lättare att transportera järntackor än kol.

Kolet hade ju den nackdelen att när det låg och nötte mot varandra så maldes kolet sönder. Det innebar kvalitetsförsämringar på kolet eftersom det skulle vara så stora bitar som möjligt.

Kolmila